Vi är tillbaka

Gunnar E är tillbaka

Här kommer det att hamna en massa ny information, bilder, fakta och annat som kan vara relevant i sammanhanget.

Men än så länge får vi nöja oss med att konstatera att det återstår en hel del arbete innan detta digitala nav fungerar helt utan gnissel i maskineriet. Alla kulorna i lagret är ännu inte plats, men var så säkra på att vi jobbar för allt vad tygeln håller.

Olika översättningar

LarDigAttSpelaGitarr

Översättning är en del av min verksamhet

Jag har under åren jobbat med översättningar i många olika sammanhang och åt en mängd olika företag och institutioner. 
Det har rört sig om översättningar både från engelska och danska till det svenska språket.

Idag hittar vi marknadsledande företag från hela världen bland mina uppdragsgivare. Det handlar om stora världsföretag som Roland, Sennheiser, Neumann och Genelec – vart och ett bland de allra mest framgångrika inom sin bransch.

Jag har även översatt flera olika gitarrskolor och liknande, för hemmabruk: Learn to Play The Guitar: A Beginner’s Guide to Playing Acoustic and Electric Guitar, av den engelske gitarristen Phil Capone, var den första. På svenska heter den fyndigt nog: Lär dig att spela gitarr. Nu kommer snart uppföljaren Fingerspelsteknik för gitarr ut på de svenska bokhandelsdiskarna, och efter den väntar ytterligare en bok av Phil Capone, översatt av yours truly, nämligen Lär dig att spela bas.

Dessutom har jag översatt en bok av Nick Freeth: The Ultimate Guitar Chords Book – den svenska titeln är ännu inte spikad, men var så säker på att den är minst lika slagkraftig som de tidigare alstren.

LarDigAttSpelaGitarr      9789174012958_large_fingerspelsteknik-for-gitarr     

9789174013320_large_lar-dig-att-spela-basLarger Guitar Chords Book

 

 

Fakta om Gunnar E

Om Gunnar E Olsson

Jag har jobbat som fotograf (både still- och videovarianten), videoredigerare, ljudtekniker (i mer än tio år), och som frilansjournalist (i mer är 20 år) på olika tekniska månadsmagasin som Monitor, MacWorld, nollett och Musikermagasinet.  Jag var dessutom chefredaktör för Musikermagasinet, MM, under 6 år.

Jag har testat och skrivit artiklar om det mesta i både mjuk- och hårdvaruväg, och det har blivit mycket Macprylar. Jag skrev förresten den första testen som gjordes överhuvudtaget på Apple Final Cut Pro, när programmet först dök upp i landet, och det har funnits med mig sedan dess …

För närvarande försörjer jag mig som frilansskribent och översättare för olika tillverkare av musik- och ljudrelaterade produkter. Bland mina uppdragsgivare hittar vi japanska Roland, tyska Sennheiser och Neumann, finska Genelec – som alla är världsledande inom sitt område. Jag hanterar översättningar både från engelska och danska, till svenska.

Beträffande Macdatorer har de stått mig varm om hjärtat sedan mer än 20 år tillbaks i tiden, och varje vecka får jag ta emot telefonsamtal från kompisar, som behöver min support. En av mina senaste artiklar för Monitor handlade för övrigt om hur man sätter in en helt ny typ av hårddisk i en Apple laptop-dator. Just den typen av artiklar känns väldigt rätt för mig, då jag även får utlopp för mitt behov av att dela med mig av de kunskaper jag skrapat ihop under mitt yrkesliv.

Det har sagts om mig att jag även har lätt för att kommunicera, samarbeta och lyssna på folk i olika arbetssituationer. Något som kom väl till pass under mina år som chefredaktör för tekniktidningen MM. Där gällde det både att ”ha många bollar i luften” och att ha en struktur i arbetet. Snabba puckar med tydligt fokus.

Som ni kanske förstått av det ovanstående har jag ofta sökt mig nya vägar i livet. Jag trivs när jag får möta nya utmaningar och där man inte kan ta nästa dag för given. Mina breda intresseområden har dock ibland mötts av en viss skepticism. Här i landet ska man ju helst bara kunna en sak… ”Skräddare, bliv vid din läst.” Men är det något som livet lärt mig, så är det just att inte lyssna på skeptiker. ”Det ordnar sig,” är en mycket bättre devis.

 

Fakta

Namn: Gunnar E Olsson
Ålder: Tidlös
Födelsedag: 29 februari
Yrke: ”A Jack of all Trades, a Master of None…”
Första stora influenser: The Beatles, Muddy
Waters, John Lee Hooker, Peter Green, The Cream …
Första gitarren: En blå Kent
Favoritmusiker: Jeff Buckley, Ravi Shankar, Ry Cooder,
Peter Gabriel, Jeff Beck, Laurie Anderson, Kate Bush,
Tori Amos … listan kan göras väldigt lång.
 

 

Visst gör det ont

Finns det något som gör så ont som när Egot blir sårat?  Det är tveksamt.  Men låt oss ta det från början. När jag var mycket liten önskade jag mig av någon outgrundlig anledning en fiol i födelsedagspresent av mina föräldrar. Det var ett ständigt återkommande tema under några år. Av någon (för mig, vid den tiden) lika outgrundlig anledning uteblev fiolen bland presenterna år efter år. Så småningom glömde jag bort min heta önskan efter att bli en ny Jascha Heifetz och några år senare dök andra musiker upp, och med dem andra instrument – elgitarren intog genast den plats i mina önskedrömmar, där fiolen tidigare hade funnits.

När jag var 15 år fick jag så min första elgitarr, en blå Kent, och lyckan var gjord. 45 år senare hade jag fortfarande gitarr som mitt förstainstrument, men min lillasyster tänkte att min gamla barndomsdröm äntligen skulle få gå i uppfyllelse. Hon gav mig därför en fiol i present när jag fyllde fyllde jämnt häromsistens. Jag provade den några minuter, men lät den sedan ligga i sitt fodral. Där har den sedan legat i något år – och samtidigt gnagt en smula på mitt dåliga samvete … ända tills häromveckan. Då fick vi nämligen besök av goda vänner från London och en av dessa vänner erbjöd sig att ge mig en första fiollektion. Hon har själv spelat fiol i många år – både klassiskt musik och traditionell svensk(!) folkmusik, och hon tog sig an uppdraget med stor entusiasm.

Violin lesson #1BDen första fiollektionen blev för mig inte lika fylld av entusiasm.  Tanken var att jag i första hand skulle lära mig att hålla både fiol och stråke på ett vettigt sätt. I andra hand skulle jag försöka få någon form av välljud ur instrumentet. Den första delen av lektionen skulle visa sig var tillräckligt utmanande –  i alla fall för mig. Efter en kort stund hade jag ont i armen, nacken och några ställen till. Men allra mest ont gjorde det nog på en mer subtil plats i kroppen. Del två av lektionen, där jag skulle försöka få vackert ljud ur fiolen, blev ett totalt misslyckande. Det lät helt enkelt för jävligt. Och just detta fenomen att jag, som har ett bra musiköra, och kan få en hel del andra instrument att låta hyfsat bra, inte kunde få fram annat än olidligt oljud ur detta fina instrument gjorde nog mest ont. Det sved riktigt ordentligt i egot. Jag vet ju hur det ska låta, jag har musicerat i över 45 år, men här gick jag totalt bet. Fy 17 vad ont det gjorde!  i Egot! Och till sist, efter alla dessa år, förstod jag varför jag inte hade fått någon fiol när jag var liten. Det var helt enkelt för att bespara både mig och föräldrarna denna hemska erfarenhet. Så här i efterhand är jag nog lite tacksam, trots allt. Hade de inte nekat så hårdnackat, hade nog mina föräldrar aldrig fått se mig med en elgitarr hängande runt halsen – ett så mycket bättre alternativ, det inser jag idag. Och den har ju faktiskt en volymkontroll.

Första ”riktiga” översättningen är klar

Den första boken jag översatt kom precis från tryckeriet. Vad vore väl mer passande i ämnesväg än en gitarrbok? Den är utgiven på Tukan Förlag och heter Lär dig att spela gitarr. Spännande titel? Ja, visst är det … Hursomhelst, jag lärde mig faktiskt en hel del under översättningen av den boken. Ändå har jag spelat sedan 1964. Hmmmm … Det blir 46 år. Shit, skulle man kunna säga, utan att lägga någon värdering i det.

Så här ser boken ut.

Gitarrboken

Ett inlägg i Idoldebatten

Ni som hörde ett par av idolerna göra en halvtafflig version av Spencer Davis Groups hit , Gimme Some Lovin’, i förra fredagens Idolprogram på TV4, vet nog inte hur rätt ni hade… Den var faktiskt riktigt usel. Här har vi originalet med Steve Winwood på sång. Han har hunnit bli 18 år – han var bara 14 när han började i gruppen, och 16 när gruppen slog igenom. Där har vi en IDOL! Och snacka om sångröst – och den överjävligt feta Hammondorgeln är inte helt fel den heller.

Jag ber om ursäkt för den aningen fåniga videon, men det var så de (och vi) såg ut på 60 -talet. Det var ändå musiken som var viktigast på den tiden …

Apple iLife ’11 med ny version av GarageBand

Alldeles nyligen släppte Apple den efterlängtade uppdateringen av sitt populära programpaket iLife, den här gången med efternamnet ’11. Vi får tyvärr fortfarande vänta på en uppdatering av det omåttligt användbara iWeb, men både iPhoto, iMovie och GarageBand har fått rejäla ansiktslyftningar i iLife ’11.

I min egenskap av outtröttlig mjukvarutestare har jag självfallet installerat GarageBand och jag återkommer inom kort med en mer ingående rapport. Än så länge kan vi väl konstatera att de främsta nyheterna gäller olika former av tids- och tajmingjusteringar, två funktioner som Apple på svenska kallar Flextid och Groove-matchning. Det låter mycket spännande…

Men vi hittar även en serie nya och förbättrade förstärkar- och effektmoduler. Det låter ännu mer spännande för en gammal strängbändare. Dessutom har man kommit med flera nyheter på läroplanet … men som sagt, jag återkommer med mer info inom kort. Så håll ögonen på den här sidan!

Här hittar du mer information om nya GarageBand.

ilife_box

Ny intressant iPad-mjukvara

Den senaste veckan har varit mycket intressant ur iPad-synpunkt. Dels släppte de käcka killarna med propeller på huvudet en uppdatering (läs: iPad-version) av sin ReBirth, som tidigare hade gjort stor lycka i sin iPhonemanifestation. Med iPadversionen tar Propellerheads ReCycle-konceptet ett rejält steg närmare den perfekta versionen av sin egen ytterst trivsamma mjukvara. Här kan ni se när Kurt Kurasaki kikar på ReBirth for iPad …

Men så kom ju också Korg med sin – i alla fall för mig – mycket överraskande iMS-20. I det fallet rör det sig inte bara om en mjukvaruversion av den gamla analogsynten MS-20. Man plussar dessutom på med en rad trevliga extrafunktioner, som en inbyggd 16-stegs analog sequencer, en sex-rösters trummaskin och en mixerdel.

Här är en annan YouTube-film där man får en ganska god uppfattning av vad iMS-20 är kapabel att åstadkomma.

Det är tanken som räknas, eller …?

YngreGunnar1Visst är det väl så – för det mesta i alla fall. Men ibland hjälper det inte om tanken är god, om ändå resultatet uteblir eller blir undermåligt. Det finns många exempel på detta här i världen. En typisk replik man hör vid sådana tillfällen är: “Han gjorde i alla fall så gott han kunde.” Men det är väl också en klen ursäkt. Blev det skit så spelar det väl ingen roll om han gjorde så gott han kunde. Han kanske helt enkelt skulle ha gjort något annat i stället – eller inget alls. Vem vet?

För att återgå till temat så var tanken i alla fall att jag ska försöka komma igång igen med att dela med mig av mina funderingar kring det här med musik. Tanken har funnits där länge, men det har inte blivit något överhuvudtaget. Nu börjar det bli dags igen … å andra sidan kan det aldrig bli för sent att ta tag i sin situation och försöka göra det bästa av den. Eller det bästa man kan, i alla fall. Det är väl ändå huvudsaken? Eller hur vad det nu igen?